Min tjej...

På tal om Frida Kahlo igen... Det här är mammas flicka!

Första boken hon grabbade tag i och ville läsa när vi var på biblioteket häromdagen var fina boken Frida av Jonah Winter.

Tog några suddiga bilder med mobilkameran men boken är jättefin och självklart lånade vi hem den.

Pottböcker

Gå på pottan är hett här hemma just nu. Favoriten är just nu att sitta på pottan och läsa om andra som sitter på pottan. Vi har läst Leo på pottan och Lilla Tulla får en potta och snart ska vi plocka fram Max potta. Det känns pedagogiskt och bra och Nike uppskattar det mycket.

Här är några tips på pottböcker.

Leo på pottan och Ella på pottan av Linne Bie

Har bara läst Leo på pottan och det är en jättefin saga om Leo som tycker blöjan kliar och får lära sig gå på pottan och ha på sig kalsonger med piratmotiv. En och annan olycka händer såklart. Ella på pottan verkar ha samma upplägg men vara anpassad för flicka. Nike verkar inte tycka det spelar någon roll.

Lilla Tulla får en potta av Catarina Kruusval

Lilla Tulla får en dag en potta av sin mamma men Tulla vill inte gå på den. Istället använder hon den som torn och som pall. Roligast är när mamma säger "nej nej nej" till alla upptåg som Tulla hittar på.

Toaletten hungrig av Petrus Dahlin

Vad ska man stoppa i toaletten egentligen? Dockan blä. Bananen blä. Men bajs och kiss är gott tycker toaletten.

Max potta av Barbro Lindgren

Fantastiska Max försöker lära vovven sitta på pottan istället för att gå på den själv.

Busiga Bebbens potta av Thomas Svensson

Busiga Bebben ska lära sig gå på pottan men tycker toaletten verkar roligare. Involverar läsaren i toalettbestyren.

Några böcker om barnuppfostran

Jesper Juul har blivit något av en allsmäktig fader vad gäller barnuppfostran. Hans böcker hyllas av många och han är bland annat Vi föräldrars expert när det gäller frågor om barns oönskade beteenden. Därför har jag stora förväntningar på boken Ditt kompetenta barn som jag hört så mycket gott om.

Kort handlar det om vikten av att sätta gränser för sig själv som förälder och inte för barnet. En anti-auktioräruppfostringsmetod. Låter jättebra på pappret. Tyvärr blir jag inte så begeistrad. I grunden tycker jag att han har rätt på i stort sett alla punkter men samtidigt säger han emot sig själv. Eller så behöver jag gå en Jesper Juul-kurs.

Vi har följande dilemma, ett barn som är kvällspiggt och som inte äter särskilt mycket. Jesper Juuls förespråkar att vi ska låta henne äta så mycket hon vill och när hon vill och lägga sig när hon vill. Resultat. Ett barn som är uppe till 23 på kvällen och som vaknar vid småtimmarna och vill äta välling och två trötta föräldrar utan egentid.

I vårt fall har det helt enkelt varit nödvändigt med bestämda mattider och styrd sömn både dag- och natt för att vi överhuvudtaget ska få en fungerande vardag. Det kallar jag sätta gränser för oss själva. Jag håller inte med om att mitt barn är tillräckligt kompetent för att klara att ta ansvar för både sömn och mat själv, vilket ett barn klarar enligt Juul från ca sex månaders ålder.

Jag försöker googla på kritiska röster kring Jesper Juuls metoder men hittar i stort sett ingenting och det är inte så konstigt. Han är svårkritiserad. Han vänder alltid ett resonemang så att det ska passa situationen och det är väl där hans genialitet ligger. Ändå blir jag lite surt provocerad. Kanske för att jag gärna vill tro att mitt barn är mer kompetent än det faktiskt är. Eller så är hon helt enkelt bara två år.

Istället ger jag mig på Martin Forsters Fem gånger mer kärlek. I den här boken är metoden att ge fem gånger mer positiv uppmärksamhet än negativ. För varje gång vi säger nej, gör inte så, akta eller tjatar så ska vi kontra med fem gånger mer positiva tillrop och uppmärksamhet. Svårt, ja visst! Omöjligt? Nej, inte om man tror Forster. En radda bra och konkreta tips får man ändå men jag är inte överväldigad. I stort sett säger både Forster och Juul samma sak fast på olika sätt.

Den boken som ändå hittills imponerat på mig mest är Katerina Janouch utmärkta Barnliv.

Jag saknar dock en bok i stil med Från A till Bäbis av Ann Söderlund och Hanna Widell fast för barn från 1 år och uppåt. Kom igen! Skriv uppföljaren nu!

För två år sen...

22 oktober 2007.


22 oktober 2008.


Det går så fort, så fort....

Vad är det med grisar och barnprogram?

Senaste trenden på SVT verkar vara animerade grisar. Av någon anledning tycker Nike det är helt ointressant. Pingviner (Pingu), katter (Kalle i Sysselstad), u-båtar (Tess och Ubbe), bilar (Rorri) och får (Fåret Shaun) går bra men när grisarna kommer fram tappar hon intresset.

Just nu på SVT går bland annat Piggley Winks äventyr som handlar om några grisar på en bondgård men den mest enerverande intro-melodi jag hört någonsin.

Sen har vi Olivia. I beskrivningen låter det toppen. Oliva är sex år och hittar på nya äventyr hela tiden. Jättebra då Nike älskar serien Lisa och Charlie och Lola, men när det visar sig att Olivia är en gris, då blir hon grinig och vill göra andra saker.

Slutligen Toot och Puddle. Två pojkar....ehum, jag menar grisar....som reser ut i världen. Borde vara jättekul men....nej. Ratat.

Vad är grejjen med alla dessa grisar?

Leif G W Persson flyttar in

Vi har fått en inneboende i form av Leif G W Persson i plast. Bonniers förlag har låtit gjuta upp plastfigurer föreställande Leif som såldes på bokmässan. Man gjorde till och med två varianter varav den ena finns att köpa på AdLibris. Själva fick vi en av farmor för några veckor sedan.
Igår hittade Nike Leif och hon vårdar honom ömt. Lite för ömt till och med.


Nike och Leif.


Här Leif!


Leif dricker thé-


Leif åker vagn.


Shhhh, Leif sover....


Aj aj....

Det ska börjas i tid...

Läsintresset odlas tidigt har jag hört och så gör hon som sin mor, har flera böcker på gång samtidigt.

Barnens bästa köttbullar och pannkakor

Vi är på gång att göra egen mat till Nike. Burkar är ju så enkelt men det är väl dags att hon börjar käka riktig mat också. Hon har smakat allt vi har ätit sen månader tillbaka men vi är dåliga på att göra riktiga portioner till henne. Fram med en burk bara.

I Barnens bästa köttbullar kanske vi kan få lite tips? På hur många sätt kan man egentligen göra köttbullar? Många visar det sig i Anne-Marie Hovstadius och Anna Lind Lewins bok Barnens bästa köttbullar. Recepten har de samlat från elever på olika mellanstadieskolor i hela Sverige. Här finns köttbullar med chèvre, med soltorkade tomater, med tacokrydda eller med ost! Mums för hela familjen.

Boken Barnens bästa har kommit ut varje år sen 2006. Köttbullarna var förra årets tema. 2008 är temat pannkakor och här finns lika många goda recept med till exempel saffran, rotfrukter och cashewnötter. 2006 gavs boken Barnens bästa potatismos ut. Böckerna ges ut av Tidens förlag.

Bokslukare?

Inte visste jag att de var bokslukare i så tidig ålder. Vi har en riktig bokslukarbäbis hemma hos oss. In med allt i munnen bara.

Nike gillar också Den hemliga historien

Och nu förstår jag varför mitt bokmärke aldrig ligger på samma ställe i boken längre!

Nike gillar Den vita masajen

Koka makaroner

På mödravårdscentralens föräldrakurs tas Johan Nilssons bok Koka makaroner upp som en sån där bok som är bra för pappor att läsa. Så de vet hur det kommer att bli typ. Så vi köpte den, och jag läste den och tycker den var tråkig, platt och lite för förutsägbar.

Nu är jag ju inte någon pappa, så boken vänder sig inte till mig, men jag hade önskat att han var lite originellare och lite mer upplyft. Tempot i boken är samma, samma hela tiden. Lite småsegt, småmysigt och småtrevligt men inte mer. Det lyfter aldrig. Det blir aldrig riktigt engagerande.

Det bästa i boken är dock det feministiska perspektivet! För Johan Nilsson ifrågasätter både de manliga och kvinnliga rollerna och gör det med bravur. Det blir så självklart och naturligt med halva föräldraledigheten, lika ansvar och hela härligheten. Det borde fler föräldrar ta åt sig.

Att växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij

Att växa och upptäcka världen är bibeln för många av mina mammalediga kompisar med ungar i samma ålder. Jag vet ingen bok som så många faktiskt läser och tror på slaviskt.

I boken går man nämligen igenom vad man påstår är sju utvecklingssprång som barnen påstås genomgå under sitt första år. Dessa utvecklingssprång är inte individuella utan sker i stort sett vid samma period hos alla barn. Under dessa perioder kan barnet bli extra kinkigt och gnälligt men kommer "ut på andra sidan" som soliga och glada barn som har tillförskaffat sig en massa nya kunskaper och författarparet säger sig ha forskat på så många barn att de har vetenskapligt underlag för att detta ska stämma.

- Bullshit, säger jag. På vårt barn har inget i boken stämt och inga veckor har passat ihop med Nikes kinkiga perioder och hon har lärt sig saker hullerombuller. Inte när jag ålderskorrigerar eftersom hon kom för tidigt eller räknar som om om hon vore korrekt född. Inget stämmer. Jag tror helt enkelt att barn är indviduella och man får försöka följa dem ändå.

En barnpsykolog som vi frågade på föräldraträffen på BVC bara skakade på huvudet när vi frågade vad hon tyckte om boken och hon påstod att det inte finns några belägg för att det som skriver ska stämma.

Ändå vet jag massor av mammor och pappor som hävdar att deras barn följer boken till punkt och pricka så något rätt måste Hetty van de Rijt och Frans X Plooij som skrivit boken fått in i alla fall.

Nike läser

Att amma av Nanna Bylund

Har klämt Att amma av Nanna Bylund. Det under två maratonammningskvällar. Vi är förmodligen inne i en tillväxtperiod.

Boken är bra och behändig om ammning rätt och slätt. Ger bra tips och råd för alla möjliga uppkomna situationer utöver det vanliga, som att amma en för tidigt född, tvillingar, barn med särskilda handikapp med mera med mera.

Visst står det en massa bra saker i böcker som Barnliv av Katerina Janouch eller Sedan du fött av Maria Borelius men Nanna Bylund går på djupet.

Här finns även ett kapitel om ammning på resa och hur man kan hobbyamma eller delamma om man nu inte vill eller kan amma för fullt.

Rekommenderas för alla som vill veta lite mer om ammning helt enkelt.

Statistik!

Flera har frågat efter Nikes födelsedata så här kommer lite siffror på hennes 1-veckas-dag!

När hon kom:
Datum: 071022
Föddes i vecka: 34+5

Vikt: 2245
Längd: 45
Huvudomfång: 31

Hon fick 9, 10, 10 i poäng efter förlossningen. Minuspoänget berodde på lite dålig hudfärg. Förlossningen gick på 4 timmar och en kvart + placentan 28 minuter. Mamma var hel och pigg efteråt. Placentan med beröm godkänt!

Nu har hon gått ner lite men börjar vända uppåt igen och ligger nu på 2185.

Och här kan man se att hon har talang för att spela bastuba eller annat blåsintrument när hon blir stor :-)


Det ser ut som mamma saknar ringfinger men det är endast en synvilla!

Världens bästa barnbok!

Rekommenderar alla blivande och nyblivna föräldrar Katerina Janouch bok Barnliv! Här står allt man behöver veta om graviditeten och första tiden efteråt. Den sträcker sig ända upp till tonårstiden men så långt har jag inte läst ännu:)

I övrigt sover vi och pratar bajs och sover och pratar bajs. Det flyter på oc vi börjar komma in i en behaglig lunk nu. Man börjar komma in rutiner nu och fixar att lägga sig och somna på tio minuter. Första nätterna hade jag svårt att komma till ro, men hon är en väldigt lugn bäbis. Skriker väldigt lite.

Vi sondmatar och försöker amma men det går lite lite trögt. Min mjölk har inte runnit till ordentligt och hon är för liten för att orka suga själv men vi gör framsteg varje dag. Idag har hon ammat 10 ml på egen hand! Rekord!! :)

Lilla skruttan har fortfarande gulsot. Det tas prover varje dag men det
ligger på samma nivå mest hela tiden men precis under gränsen för att hon ska ligga i solsäng. Vi blir kvar här på sjukhuset i några dagar till tills ammningen kommit igång och hennes gulsot har lagt sig.


Sötaste!


Sover!


Liten! (Kläderna är i storlek 50-56)

Nike är här!

Lite tagna på sängen blev vi allt när Nike bestämde sig för att komma ut i måndags morse, fem veckor för tidigt.

05.45 gick vattnet och 10.00 var hon ute! Allt har gått bra och vi finns på neonatalavdelningen nu och ett par veckor framåt!



Återkommer så fort det bara går!

Föda barn på 70-talet

Det cirkulerar en uppsjö av graviditets- och förlossningsböcker, för att inte tala om alla barnuppfostrans böcker just nu. Jag har läst ett par nu och det lär dyka upp recensioner och tips här i bloggen vartefter. Jag rivstartar dock med två riktigt underbara böcker från början av 70-talet som min mamma rotat fram åt mig. Nostalgi på hög nivå. Titta och njut och observera att råden är uråldriga och att det rekommenderas helt andra saker idag!



Den första heter Graviditet, förlossning, spädbarnsvård och gavs ut 1972 av Mölnlycke AB och delades gratis ut till alla blivande föräldrar. I den kan man bland annat läsa att alla blivande mammor får besöka läkare tre gånger under graviditeten (något som sen länge är borttaget) och barnmorskan ungefär en gång i månaden de första fem, och sen var fjortonde dag och sista månaden en eller två gånger i veckan. Nu för tiden är det betydligt färre besök.

Man kan också läsa att alla blivande mödrar får genomföra en Wassermanreaktion för att hindra spridning av syfilis och genomgå en skärmbildsundersökning för att behandla eventuell tuberkolos. Känns väldigt 1800-tal.

Järn-, kalk- och vitamintabletter kunde kostnadsfritt hämtas på apoteket och alla uppmanas hålla sig på sin hemort tre veckor före beräknat förlossningsdatum samt vila en stund på dagen varje dag (I wish). Anledning till det var att förlossningen endast var kostnadsfri på moderns hemmasjukhus. Ska man föda någon annanstans fick man vackert betala själv.

Den enda mat man uppmanas undvika är mat som innehåller tomma kalorier. Som exempel ges kakor, wienerbröd, läskedrycker och godis. Rökning bör i största möjliga utsträckning undvikas men, och nu citerar jag ordagrant: "spritdrycker i måttliga mängder förefaller inte skada fostret men bör ändå användas med försiktighet".



Så förlossningen då.
Här kan man läsa att om tid finnes får man lavemang för att undvika avföring på barnet och sen duschas man och rakas (!). När allt är klart får man komma in i förlossningsrummet. På de flesta förlossningsanstalter (ja, det står så) får pappan komma med - men på en del finns helt enkelt inte plats eller så måste flera mammor föda i samma rum (!) och då får papporna hålla sig borta. I sådana fall ska personalen hålla pappan underättad om förlossningens förlopp. I slutet av förlossningen måste mamman ligga med benen åtskilda och fötterna i sängens fotstöd och under krystningen hålla i sängens handtag. Man får juice och vatten om man skulle "råka bli törstig" men ingen fast föda får intagas.

En hel sida (!) ägnas åt pappans roll under förlossningen. Där står bland annat att pappan ska hänga av sig ytterkläder och ta på sig skyddsrock i ett särskilt papparum. I det rummet kan han också "koppla av en stund och vistas under ronder eller när undersökning pågår i förlossningsrummet". I övrigt uppmuntras papporna bara finnas till och läsa för mamman, småprata eller hålla handen!

Barnet får efter förlossningen stanna i två timmar hos mamman innan det tas till barnrummet. Där bor barnet under sjukhusvistelsen och sköts av personalen. Mamman får titta på och får barnet då hon ska amma.



Efter förlossningen uppmuntras man att träna. Detta ska man börja med redan under sjukhusvistelsen. På sjuhuset får man stanna mellan 5-8 dagar!

Babys egen bok kom 1971 och gavs ut av Semper. Den går igenom babyskötsel och tips för amning och matning. Här kan man läsa att alla barn får barnbidrag på 330 kronor i kvartalet och att moderskapspenningen är 1080 kronor för alla.

Barnet ska skötas fem gånger om dagen. Då ska man rengöra barnet och byta blöja. En gång om dagen ska barnet badas. Om man vill kan man amma. Man bör inte amma eller mata barnet oftare än var tredje timma. Matningarna bör man lägga klockan 06, 10, 14, 18 och 22 och varje amningsstund skulle vara mellan 15 och 25 minuter. Nu för tiden är det inte lika strikt. Är ungen hungrig ger man den mat typ. För att veta hur mycket barnet äter uppmanades man att väga barnet före och efter maten.



Vidare kan man få läsa att om barnet föds under sommarhalvåret kan man gå ut med det redan första veckan men under vintern, blåsig höst och våren ska man passa sig. Då kan man gärna vänta en vecka innan man går ut första gången. Om det är soligt ska man undvika att barnet får sol i ansiktet men resten av kroppen kan solas med fördel under kortare stunder men så småningom även längre när huden vant sig vid solljuset. Idag uppmanas inga småbarn vistas oskyddade i solen - på med solskyddsfaktor och skyddande kläder!



Roligast är väl ändå den här bilden på expertpanelen som står bakom all fakta i böckerna. Ljussättningen är verkligen fantastisk. Där är allt från specialsköterska, överläkare och en sjukgymnast!